Det känns som kylan biter sig fast i kropp och själ just nu.
Äntligen är alla verktyg och bräder utstädade och flyttlassen börjar rulla.
Det är så underbart att äntligen vara klar och den nöjda känslan efter alla funderingar om" rätt val av färg, tapeter osv".
Sen var det julen som närmar sig med "stormsteg" och det ger mig så blandade känslor.
Har haft förmånen att vara uppväxt med helt underbart julfirande hos min mormor och morfar.
God mat och massor av julkakor, mysig julstämning och morfar som alltid skulle till lagårn vid sex tiden och se till djuren så han missade alltid tomten!
Min pappa som pyntade med alla sina hundra tomtar och alltid smygköpte han en ny till varje jul som vi kom på till slut. Han skojade alltid med tomten när han kom så vi alla, stora som små, fick oss ett gott skratt.
Nu är det andra julen utan pappa och det är inte enkelt.
Visst är det så med livet, det förändras och nya traditioner och generationer blir till.
Mitt i denna julstress med flytt, jobb, barn, julklappar,städning och en stark amition att få till en mysig jul eftersom jag egentligen älskar julen, så grips jag av denna sorg och saknad.
Återigen kan jag bara bekräfta: det blir aldrig bättre det blir annorlunda, när man förlorat någon som man verkligen älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar